tröghet

Svenska

Substantiv

Böjningar av tröghet	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tröghet	trögheten
Genitiv	tröghets	tröghetens

tröghet

1. (fysik) egenskapen hos materia i ett icke-accelererande referenssystem att accelerera om och endast om en resulterande kraft verkar på föremålet; egenskapen att lyda Newtons första lag

   Sammansättningar: tröghetslagen, tröghetssystem

2. det att tänka långsamt eller dåligt; det att vara trög till viss del

Översättningar

motstånd mot rörelseförändring

• engelska: inertia ^(en)
• finska: hitaus ^(fi)
• franska: inertie ^(fr) f
• polska: bezwładność ^(pl) f
• portugisiska: inércia ^(pt) f
• tyska: Trägheit ^(de) f