trǫug

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bottniska[redigera]

Adjektiv[redigera]

trǫug

  • uttal: /tʰrɞ́ʏ̯ːʋ/, /tʰrɑ́ʊ̯ːɣ/, /tʰréʊ̯ːɣ/
  1. trög
    Etymologi: Jämför svenska trög, danska trøg; utvecklat ur ett äldre *trauðugʀ, motsvarande norska traudug, traudig "långsam, trögtänkt", avledning av det ord som motsvarar fornvästnordsiak trauðr "ovillig", jämför norska traud; av ovisst ursprung.
    Grammatik: Neutrum trǫugt (äv. trǫuvt).
    Sammansättningar: trǫugferðug, trǫugfǿrt, trǫugkǿrð, trǫuglǫupinn, trǫugskall’, trǫugsmelt, trǫugvíst, trǫugvórðinn, trǫugsint

Verb[redigera]

trǫug sing

  1. böjningsform av trúg’