tronföljd

Svenska

Substantiv

Böjningar av tronföljd	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tronföljd	tronföljden	tronföljder	tronföljderna
Genitiv	tronföljds	tronföljdens	tronföljders	tronföljdernas

tronföljd

1. (statsskick) den ordning, enligt vilken personer är tänkta att efterträda varandra som statschefer i en monarki

   Etymologi: Belagt sedan 1774.

   Synonymer: succession

   Sammansättningar: agnatisk tronföljd, kognatisk tronföljd

   Jämför: successionsordning

   Se även tesaurus: Sammanhang, Posterioritet

Översättningar

den ordning, enligt vilken personer är tänkta att efterträda varandra som statschefer i en monarki

• tyska: Thronfolge ^(de) f