trotsig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av trotsig  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum trotsig trotsigare  
Neutrum trotsigt
Bestämd
singular
Maskulinum trotsige trotsigaste
Alla trotsiga
Plural trotsiga
  Predikativt
Singular Utrum trotsig trotsigare trotsigast
Neutrum trotsigt
Plural trotsiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning trotsigt

trotsig

  1. som är benägen att trotsa någon eller något; som vägrar att foga sig efter krav och regler
    Synonymer: motsträvig, gensträvig, vrång, trilsk, trilsken, stursk, tredsk, olydig, uppstudsig, motspänstig, bångstyrig, upprorisk, rebellisk, obstinat, envis, hårdnackad, halsstarrig
    Sonen vägrar känna skuld och odlar en trotsig stolthet.
    Som person är hon trotsig och älskar att göra precis tvärt emot vad som förväntas av henne.
    Besläktade ord: trots, trotsa, trotsighet

Översättningar[redigera]