trotsig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av trotsig  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum trotsig
Neutrum trotsigt
Bestämd
singular
Maskulinum trotsige trotsigare trotsigaste
Alla trotsiga trotsigaste
Plural trotsiga trotsigaste
Predikativt
Singular Utrum trotsig
Neutrum trotsigt trotsigare trotsigast
Plural trotsiga
 
Adverbavledning trotsigt

trotsig

  1. som är benägen att trotsa någon eller något; som vägrar att foga sig efter krav och regler
    Synonymer: motsträvig, gensträvig, vrång, trilsk, trilsken, stursk, tredsk, olydig, uppstudsig, motspänstig, bångstyrig, upprorisk, rebellisk, obstinat, envis, hårdnackad, halsstarrig
    Sonen vägrar känna skuld och odlar en trotsig stolthet.
    Som person är hon trotsig och älskar att göra precis tvärt emot vad som förväntas av henne.

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]