tunga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

tunga

  1. böjningsform av tung

Substantiv[redigera]

Böjningar av tunga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tunga tungan tungor tungorna
Genitiv tungas tungans tungors tungornas
Som förled i sammansättningar används tung- eller tungo-.

tunga

  1. (anatomi) den mjuka och böjliga kroppsdel som befinner sig inuti munnen, och med vilken dels maten flyttas så att den kan sväljas, och dels smak förnimms
    Hos människan spelar tungan dessutom avgörande roll för talproduktionen.
    Meronymer: tungben, tungrygg, tungrot, tungspets
    Sammansättningar: kotunga
  2. (överfört, ålderdomligt) språk
    Sammansättningar: tungomål
  3. (överfört) långsmalt föremål
    Sammansättningar: landtunga
  4. (överfört) om fjädrande metall
  5. (fiskar) sorts plattfisk
    Hyponymer: bergtunga, rödtunga, sjötunga
  6. plös; den del av skon som befinner sig mellan snörningen och ovansidan av foten dialektalt/annat?
  7. (juridik) besvär
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska tunga, av fornnordiska tunga, av urgermanska *tungōn. Ytterst av urindoeuropeiska *dn̥ǵʰwéh₂s. Besläktat med isländska tunga, tyska Zunge, engelska tongue, latinska lingua (varav franska langue, italienska lingua, spanska lengua, portugisiska língua), urslaviska *(j)ęzykъ (polska język, ryska язык).
Sammansättningar: eldtunga
Fraser: bita sig i tungan, ha en elak tunga, ha en vass tunga, ha på tungan, hålla tand för tunga, hålla tungan rätt i munnen, tala i tungor, tala med dubbla tungor, tala med kluven tunga, vakta sin tunga, vara tungan på vågen (vara utslagsgivande i en jämn valsituation)

Översättningar[redigera]

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

tunga

  1. tunga, organ i munnen
  2. språk, tal

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tunga  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tunga tungan tungur tungurnar
Ackusativ tungu tunguna tungur tungurnar
Dativ tungu tungunni tungum tungunum
Genitiv tungu tungunnar tungna tungnanna

tunga

  1. tunga, organ i munnen
  2. språk
    Synonymer: mál, tungumál
  3. halvö