tungel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tungel 1 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tungel tunglet tungel tunglen
Genitiv tungels tunglets tungels tunglens

tungel

  1. (himlakroppar, ålderdomligt, dialektalt) måne
    Jämför: tunglet

Etymologi[redigera]

Av fornsvenska tungel (”himlakropp”), av fornnordiska tungl (”måne”), av urgermanska *tungl-, av ovisst ursprung. Besläktat med isländska tungl, gotiska tuggl (”stjärna”), fornsaxiska tungal, fornhögtyska zungal och fornengelska tungol.

Översättningar[redigera]

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

tungel n

  1. (astronomi) himlakropp
    Synonymer: himiltungl

Etymologi[redigera]

Av fornnordiska tungl (”måne”).