tya

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av tya  Aktiv
Infinitiv tya
Presens tyar
Preteritum tyade
Supinum tyat
Imperativ tya
Particip
Presens tyande, tyandes
Perfekt

tya

  1. (småländska, skånska, stundom modalt hjälpverb) ha kraft till, orka (med); kunna motivera sig till; räcka till
    2014 (mar): Smålänningar snålar inte med vokalerna (Språktidningen):
    I Småland bor människor som tyar mer än de flesta.
    1975: Under svensk flagg, Paul Paulsson:
    Jag tya inte leva igenom ett helvete till...
    Etymologi: Sedan 1684, från ett gemensamt germanskt ord med grundbetydelsen "dra". Besläktat med tåg i betydelsen "rep" (betydelse #3), tygel, förtöja, tyg i betydelsen "redskap", töja.
    Synonymer: orka, mäkta