uppgången

Svenska

Adjektiv

Böjningar av uppgången		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	uppgången
	Neutrum	uppgånget
Bestämd singular	Maskulinum	–
	Alla	uppgångna
Plural		uppgångna
		Predikativt
Singular	Utrum	uppgången
	Neutrum	uppgånget
Plural		uppgångna
Kompareras inte.
Adverbavledning		(uppgånget)?

uppgången

1. perfektparticip av gå upp

   1806 (21 nov): Uteliggare. (Bärgslagsbladet), Emil Linders:

   Sedan strök hon sig några tag öfver håret, knöt ett uppgånget skoband och drog till skärpet om lifvet.

   1897 (1 apr): Vinteridrott. De nationella skidlöpningarna vid Falun och Gefle den 20 och 21 febr. 1897. I täfling II. (Tidning För Idrott):

   Föret var utmärkt, skidorna gledo ovanligt lätt i det väl uppgångna spåret.

   1899 (27 sep): Kyrkoherde: framstående trädgårdsodlare (Valdemarsviks Tidning):

   Med den största blygsamhet i världen förtäljde ha i ett visst sammanhang, att han stått i spetsen för ett litet pomologiskt sällskap (numera uppgånget i ett trädgårdssällskap i Valdemarsvik) som blifvit uppmärksammadt i hela landet.

   1900 (2 feb): En solstråle. (Mora Tidning):

   En klar stråle från den nyss uppgångna solen föll in genom de små rutorna af ett takfönster och rakt ned på den hastigt arbetande nålen i symaskinen.

Substantiv

uppgången

1. böjningsform av uppgång