upphöra

Svenska

Verb

Böjningar av upphöra	Aktiv
Infinitiv	upphöra
Presens	upphör
Preteritum	upphörde
Supinum	upphört
Imperativ	upphör
Particip
Presens	upphörande, upphörandes
Perfekt	upphörd

upphöra

1. (intransitivt) inte längre vara, inte längre existera

   När människor dör upphör de att leva.

   Utförsäljning pågår eftersom affären skall upphöra.

   Vi skulle uppskatta om gnisslet kunde upphöra.

   Du måste gå till tandläkaren om du vill att värken skall upphöra.

   Körkortet upphör att gälla i morgon.

   Varianter: höra upp

   Vanliga konstruktioner: något upphör, upphöra med något

   Besläktade ord: upphörande

   Jämför: avbryta (transitivt), avsomna, avstanna, bedarra, domna, dra förbi, förlora sin giltighet, förgå, försvinna, gå bort, gå förbi, gå ut, gå över, hålla upp, läggas ned, lätta, löpa ut, nedläggas, sina, skingra sig, skingras, sluta, stoppa, stänga igen, stängas, ta slut, tilländalöpa, utgå, utlöpa, ändas

   Antonymer: börja, fortgå

Översättningar

Översättningar

• engelska: cease ^(en)
• esperanto: ĉesi ^(eo)
• franska: cesser ^(fr)
• italienska: cessare ^(it)
• japanska: 断絶 ^(ja) (danzetsu)
• rumänska: a întrerupe
• spanska: dejar de ^(es)
• tyska: aufhören ^(de)
• ungerska: abbahagy ^(hu)