upphöra

Svenska

Verb

Böjningar av upphöra	Aktiv
Infinitiv	upphöra
Presens	upphör
Preteritum	upphörde
Supinum	upphört
Imperativ	upphör
Particip
Presens	upphörande, upphörandes
Perfekt	upphörd

upphöra

1. (intransitivt) ta slut, sluta, nå sin ände, sluta existera

   En människa som har dött har upphört att leva.

   Utförsäljning pågår eftersom affären skall upphöra.

   Vi skulle uppskatta om gnisslet kunde upphöra.

   Du måste gå till tandläkaren om du vill att tandvärken skall upphöra.

   Körkortet upphör att gälla i morgon.

   Varianter: höra upp

   Vanliga konstruktioner: upphöra med

   Jämför: avbryta (transitivt), avsomna, avstanna, bedarra, domna, dra förbi, förlora sin giltighet, förgå, försvinna, gå bort, gå förbi, gå ut, gå över, hålla upp, läggas ned, lätta, löpa ut, nedläggas, sina, skingra sig, skingras, stoppa, stänga igen, stängas, tilländalöpa, utgå, utlöpa, ändas

   Antonymer: börja, starta, fortgå, fortsätta

Översättningar

ta slut/avsluta existens

• bokmål: opphøre
• bulgariska: престава ^(bg), приключва ^(bg)
• engelska: cease ^(en), end ^(en)
• esperanto: ĉesi ^(eo)
• finska: loppua ^(fi), lopettaa ^(fi)
• franska: cesser ^(fr)
• italienska: cessare ^(it)
• japanska: 断絶 ^(ja) (danzetsu)
• portugisiska: cessar ^(pt)
• rumänska: a întrerupe
• spanska: dejar de ^(es)
• tyska: aufhören ^(de)
• ungerska: abbahagy ^(hu)