upphöra

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av upphöra  Aktiv
Infinitiv upphöra
Presens upphör
Preteritum upphörde
Supinum upphört
Imperativ upphör
Particip
Presens upphörande, upphörandes
Perfekt upphörd

upphöra

  1. (intransitivt) inte längre vara, inte längre existera
    När människor dör upphör de att leva.
    Utförsäljning pågår eftersom affären skall upphöra.
    Vi skulle uppskatta om gnisslet kunde upphöra.
    Du måste gå till tandläkaren om du vill att värken skall upphöra.
    Körkortet upphör att gälla i morgon.
    Varianter: höra upp
    Vanliga konstruktioner: något upphör, upphöra med något
    Besläktade ord: upphörande
    Jämför: avbryta (transitivt), avsomna, avstanna, bedarra, domna, dra förbi, förlora sin giltighet, förgå, försvinna, gå bort, gå förbi, gå ut, gå över, hålla upp, läggas ned, lätta, löpa ut, nedläggas, sina, skingra sig, skingras, sluta, stoppa, stänga igen, stängas, ta slut, tilländalöpa, utgå, utlöpa, ändas
    Antonymer: börja, fortgå

Översättningar[redigera]