utfart

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av utfart  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ utfart utfarten utfarter utfarterna
Genitiv utfarts utfartens utfarters utfarternas

utfart

  1. väg som leder ut, eller färd (med fordon) ut, från ett område
    Antonymer: infart
    Sammansättningar: garageutfart, utfartsregeln
    Jämför: utväg

Översättningar[redigera]