Hoppa till innehållet

utmärka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av utmärka  Aktiv Passiv
Infinitiv utmärka utmärkas
Presens utmärker utmärks (utmärkes)
Preteritum utmärkte utmärktes
Supinum utmärkt utmärkts
Imperativ utmärk
Particip
Presens utmärkande, utmärkandes
Perfekt utmärkt

utmärka

  1. förse med märken för att möjliggöra igenkänning
    Besläktade ord: utmärkelse
  2. karakterisera, känneteckna
    Vad utmärker en skapande miljö?
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Ordet finns först belagt i språket sedan 1300-talet i betydelsen ”förse med identifierande tecken”,[1] som fornsvenska utmærkia.
Se även tesaurus: Lön, Bifall, Förnämhet, Anseende, Val, Benämning, Beteckning, Offentliggörande, Bevis, Särskiljande, Särskildhet, Åtskillnad

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "utmärka"