utrota

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av utrota  Aktiv Passiv
Infinitiv utrota utrotas
Presens utrotar utrotas
Preteritum utrotade utrotades
Supinum utrotat utrotats
Imperativ utrota
Particip
Presens utrotande, utrotandes
Perfekt utrotad

utrota

  1. tillintetgöra, förgöra; döda eller på annat sätt få bort var och en av något
    2007: Kräftorna - den ensammes hämnd, Mattias Ericson:
    Sjukdomar är självklart mycket vanligt, här frodas gulsot, difteri och andra i samhället utrotade eller mycket ovanliga sjukdomar.
    Synonymer: exstirpera
    Besläktade ord: utrotning

Översättningar[redigera]