vägkorsning

Svenska

Substantiv

Böjningar av vägkorsning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vägkorsning	vägkorsningen	vägkorsningar	vägkorsningarna
Genitiv	vägkorsnings	vägkorsningens	vägkorsningars	vägkorsningarnas

vägkorsning u

1. (transport) plats med förgrening av vägar eller korsande vägar

   Hyponymer: fyrvägskorsning

Översättningar

(transport) plats med förgrening av vägar eller korsande vägar

• bokmål: kryss ^(no) n, veikryss ^(no) n
• engelska: crossing ^(en), intersection ^(en)
• finska: risteys ^(fi)
• nynorska: kryss n
• polska: skrzyżowanie ^(pl) n
• tyska: Kreuzung ^(de) f, Verkehrskreuzung ^(de) f, Straßenkreuzung ^(de) f