välgörare

Svenska

Substantiv

Böjningar av välgörare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	välgörare	välgöraren, vard. välgörarn	välgörare	välgörarna
Genitiv	välgörares	välgörarens, vard. välgörarns	välgörares	välgörarnas

välgörare u

1. person som hjälper någon eller något genom att ge dem pengar

   Se även tesaurus: Fördel, Hedersman, Välgörare, Välvilja, Bortgivande

Översättningar

person som hjälper något eller något genom att ge dem pengar

• engelska: benefactor ^(en)
• franska: bienfaiteur ^(fr) m
• italienska: benefattore ^(it) m
• portugisiska: benfeitor ^(pt) m
• spanska: bienhechor ^(es) m
• tyska: Wohltäter ^(de) m, Wohltäterin ^(de) f