värnplikt

Svenska

Substantiv

Böjningar av värnplikt	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	värnplikt	värnplikten
Genitiv	värnplikts	värnpliktens

värnplikt

1. den skyldighet som ett lands medborgare har att utbilda sig för och delta i landets militära försvar

   Varianter: värneplikt (finlandssvenska)

   Synonymer: militärtjänstgöring, lumpen

   Besläktade ord: värnpliktig

   Sammansättningar: värnpliktsarmé, värnpliktsvägran, värnpliktsvägrare

   Se även tesaurus: Krigföring, Försvar

Översättningar

Översättningar

• bokmål: verneplikt f
• engelska: conscription ^(en)
• finska: asevelvollisuus ^(fi)
• franska: service militaire ^(fr)
• nynorska: verneplikt f
• portugisiska: alistamento ^(pt) m
• spanska: servicio militar
• tyska: Wehrpflicht ^(de) f