vån

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även vån., van, ván och vän.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

vån (oböjligt)

  1. (ålderdomligt) förväntan att något skall ske; förhoppning, hopp
    1678: En svensk ordeskötsel, Samuel Columbus:
    Som sväfwar på en Furuspån, imillan Lifs ok dödsens wån
    1753: Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné, Carl von Linné:
    Om jag kan få någon wån, skall jag rifwa mig lös och hälsa på Eder wid parentationen öfwer Baron Hårleman, på en enda natt.
    1878: Den bergtagne, Kristofer Janson:
    Då presten såg att det inte var någon vån att vinna Torger, så länge Karin stod jemte honom, hade han talat vid flera af sina vänner bland folket, att de skulle ha honom till att gå i kyrkan åtminstone.

Etymologi[redigera]

Av fornsvenska vān (”vån, utsikt, möjlighet”), av fornnordiska ván. Jämför norska och isländska von.

Besläktade ord[redigera]