vóg

Se även vog och vóg’.

Bottniska

Substantiv

Böjningar av vóg 1	Oräknebart
maskulinum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vóg	vógjĕnn
Dativ		vógŭm

Böjningar av vóg 2-4	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vóg	vóga	vóg	vógjirn, vógern
Dativ		vógjĕnn		vógom

vóg 1 m, 2 - 4 f

• uttal: /ʋúːɣ/, /ʋóʊ̯ːɣ/

1. var

   Heð rinn’ út vógjĕnn.

   Det rinner ut var.

   Etymologi: Fornnordiska vágr.

   Sammansättningar: vógmóðr

   Besläktade ord: vóges

2. våg, bölja, svängning i rummet

   Etymologi: Liksom fornsvenska vāgh f, svenska våg u, danska vove u troligtvis av medellågtyska wâge f, motsvarande tyska Woge f.

3. våg, som man väger med
4. hävstång

Etymologi: Av fornnordiska vág f, jämför isländska vog f.

Sammansättningar: vógmæt