vanart

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av vanart  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ vanart vanarten
Genitiv vanarts vanartens

vanart u

  1. dåligt uppförande
    Etymologi: Av fornsvenska vanart.
    Besläktade ord: vanartad, vanartig, vanartighet
    Se även tesaurus: Ont, Ofullkomlighet, Försämring, Missriktning, Oskicklighet, Osmak, Oförskämdhet, Ohövlighet

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

vanart f

  1. vanart