vandel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av vandel  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ vandel vandeln
Genitiv vandels vandelns

vandel

  1. livsstil, sätt att leva
    /…/ och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud. –Aposteln Paulus
    Synonymer: uppförande
  2. förändring, förvandling
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Belagt som idiom från 1621 (handel och vandel), av fornsvenska vandel (”vedergällning, gott­görelse, ersättning”); av medellågtyska wandel (”ändring, förvandling; bättring, utveckling; vandring; levnads­lopp; närings­fång, försörjning”),[1] av fornhögtyska wantal.[2] Besläktat med tyska Wandel.
Fraser: handel och vandel

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svensk ordbok: "vandel"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "vandel"