vanmakt

Svenska

Substantiv

Böjningar av vanmakt	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vanmakt	vanmakten
Genitiv	vanmakts	vanmaktens

vanmakt u

1. känsla av att man inte kan göra något

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet. Som fornsvenska vanmakt.

   Jämför: hjälplöshet

   Besläktade ord: vanmäktig

Översättningar

Översättningar

• engelska: powerlessness ^(en), impotence ^(en)
• franska: impuissance ^(fr)
• portugisiska: impotência ^(pt) f
• tyska: Ohnmacht ^(de) f, Hilflosigkeit ^(de) f, Machtlosigkeit ^(de) f