verhaspeln

From Wiktionary
Jump to navigation Jump to search

Tyska[edit]

Verb[edit]

Konjugation för verhaspeln 

Hjälpverb: haben

Infinitiv verhaspeln
Presensparticip verhaspelnd
Perfektparticip verhaspelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich verhaspele mich  du verhaspelst dich  er, sie, es verhaspelt sich 
Plural wir verhaspeln uns  ihr verhaspelt euch  sie verhaspeln sich 
Preteritum Singular ich verhaspelte mich  du verhaspeltest dich  er, sie, es verhaspelte sich 
Plural wir verhaspelten uns  ihr verhaspeltet euch  sie verhaspelten sich 
Imperativ
Singular - verhaspele dich ! -
Plural - verhaspelt euch ! verhaspelen Sie sich !
Konjunktiv I
Presens Singular ich verhaspele mich  du verhaspelest dich  er, sie, es verhaspele sich 
Plural wir verhaspelen uns  ihr verhaspelet euch  sie verhaspelen sich 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich verhaspelte mich  du verhaspeltest dich  er, sie, es verhaspelte sich 
Plural wir verhaspelten uns  ihr verhaspeltet euch  sie verhaspelten sich 

verhaspeln

  1. (reflexivt: sich verhaspeln) staka sig
    Karin las den text ohne sich zu verhaspeln.
    Karin läste texten utan att staka sig.