Hoppa till innehållet

viking

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Wikipedia har en artikel om:
Vikingar

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av viking  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ viking vikingen vikingar vikingarna
Genitiv vikings vikingens vikingars vikingarnas
Som förled i sammansättningar används vikinga-.
vikingar på vikingatida bildsten

viking

  1. (vetenskapliga sammanhang) om vikingatida sjöfartsäventyrare (i tidsenlig betydelse) iväg för sjöräd, plundringståg, handelsresa eller expedition och bosättning av nytt land, främst företaget via skepp
    Jämför: fribytare, sjörövare
  2. (vardagligt, överfört) om vikingatida sjökrigare och sjörövare från Norden; mer allmänt om invånare i Norden under den aktuella tiden, nordbo
    Användning: Undviks ofta i vetenskapliga sammanhang och kan ses som direkt vilseledande i det att den antyder en sammanhängande "vikingakultur".
  3. (mindre brukligt) långväga färd, vikingafärd
    De foro i västerviking.
    Etymologi: Av fornnordiska víking f i samma betydelse, troligen härlett från fornnordiska víkingr m i betydelsen sjöfarare, alternativt möjligen av fornnordiska víkja (”vika”), i betydelsen "färdas i en riktning" (såsom: vika åt sidan, vika hädan, vika av, avvika), vilket förekom om sjöfärd.
    Sammansättningar: västerviking, österviking
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska vikingr, från fornnordiska víkingr (runsvenska: ᚢᛁᚴᛁᚴᚱ), av omdiskuterat ursprung. Förledet ofta ansett kognat med vík (vik, bukt).
Sammansättningar: vikingadotter, vikingaflotta, vikingafärd, vikingagrav, vikingahjälm, vikingahär, vikingahövding, vikingakämpe, vikingalynne, vikingased, vikingaskepp, vikingason, vikingastil, vikingatid, vikingatida, vikingatåg

Översättningar

[redigera]

Se även

[redigera]
  • バイキング (baikingu) (japanskt ord etymologiskt besläktat med viking)

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av viking  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ viking vikingen vikinger vikingerne
Genitiv vikings vikingens vikingers vikingernes

viking u

  1. viking
    Sammansättningar: jomsviking, vikingeblod, vikingeborg, vikingeby, vikingefærd, vikingegrav, vikingehjelm, vikingehær, vikingehøvding, vikingekonge, vikingeskib, vikingetid, vikingetog, vikingetogt

Franska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

viking m f

  1. viking