viking
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av viking | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | viking | vikingen | vikingar | vikingarna |
| Genitiv | vikings | vikingens | vikingars | vikingarnas |
| Som förled i sammansättningar används vikinga-. | ||||
- plundrare och sjökrigare från Norden under vikingatiden (ca 790-1100 e. Kr.), ibland även om deltagande i sjöfärder från dessa länder med andra syften, exempelvis handel
- mer allmänt om invånare i Norden under den aktuella tiden, nordbo
- långväga färd, vikingafärd
- De foro i västerviking.
- Etymologi: På fornsvenska vikingr, av fornnordiska víkingr, av omdiskuterat ursprung.
- Användning: Definition 2 undviks ofta i vetenskapliga sammanhang och kan ses som direkt vilseledande i det att den antyder en sammanhängande "vikingakultur".
- Sammansättningar: vikingadotter, vikingaflotta, vikingafärd, vikingahjälm, vikingahär, vikingahövding, vikingakämpe, vikingalynne, vikingaskepp, vikingason, vikingastil, vikingatid, vikingatida, vikingatåg
Översättningar[redigera]
betydelser 1 och 2
- aragonska: vikingo
- armeniska: վիկինգ (hy) (viking)
- asturiska: viquingu
- bokmål: viking (no) m
- bulgariska: викинг m (viking)
- engelska: viking (en), Viking (en)
- esperanto: vikingo
- finska: viikinki (fi)
- fornengelska: wícing
- fornnordiska: víkingr m
- franska: viking (fr) mf
- frisiska: Wytsing (fy)
- hebreiska: וִיקִינְג (he) m (víking)
- iriska: Uigingeach m, Lochlannach m
- isländska: víkingur (is) m
- italienska: vichingo (it) m
- japanska: ヴァイキング (ja) (vaikingu)
- jiddisch: וויקינג m (viking)
- katalanska: víking (ca)
- koreanska: 바이킹 (baiking)
- kurdiska: vîkîng (ku)
- skotsk gäliska: Lochlannach m
- spanska: vikingo (es) m, vikinga (es) f
- tyska: Wikinger (de) m
- älvdalska: wikingg m
Se även[redigera]
- バイキング (baikingu) (japanskt ord etymologiskt besläktat med viking)
Danska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av viking | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | viking | vikingen | vikinger | vikingerne |
| Genitiv | vikings | vikingens | vikingers | vikingernes |
viking u
- viking
- Sammansättningar: jomsviking, vikingeblod, vikingeborg, vikingeby, vikingefærd, vikingegrav, vikingehjelm, vikingehær, vikingehøvding, vikingekonge, vikingeskib, vikingetid, vikingetog, vikingetogt
Franska[redigera]
Substantiv[redigera]
viking m f