viking

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av viking  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ viking vikingen vikingar vikingarna
Genitiv vikings vikingens vikingars vikingarnas
Som förled i sammansättningar används vikinga-.

viking

  1. plundrare och sjökrigare från Norden under vikingatiden (ca 790-1100 e. Kr.), ibland även om deltagande i sjöfärder från dessa länder med andra syften, exempelvis handel
  2. mer allmänt om invånare i Norden under den aktuella tiden, nordbo
  3. långväga färd, vikingafärd
    De foro i västerviking.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Användning: Definition 2 undviks ofta i vetenskapliga sammanhang och kan ses som direkt vilseledande i det att den antyder en sammanhängande "vikingakultur".
Sammansättningar: vikingaskepp

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]

  • バイキング (baikingu) (japanskt ord etymologiskt besläktat med viking)