vilddjur

Svenska

Substantiv

Böjningar av vilddjur	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vilddjur	vilddjuret	vilddjur	vilddjuren
Genitiv	vilddjurs	vilddjurets	vilddjurs	vilddjurens

vilddjur

1. (zoologi) vilt djur; djur som inte har tämjts eller utnyttjats av människor

   1984: Vintersaga, Ted Ström:

   Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten.

2. (skällsord) odjur

Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet. Som fornsvenska vildiur.

Översättningar

vilt djur

• isländska: villidýr ^(is) n
• tyska: Wildtier ^(de) n, wildes Tier

odjur

• isländska: villidýr ^(is) n
• tyska: Unmensch ^(de) m