Hoppa till innehållet

yrsel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av yrsel  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ yrsel yrseln
Genitiv yrsels yrselns

yrsel

  1. balansrubbning med upplevelse av snurrande rörelser
    Mer än var tredje 75-åring lider av yrsel och balansproblem.
    Etymologi: Ordet är belagt i språket sedan 1430 - 1450.[1] Som fornsvenska ørsl, besläktat med yr.
    Sammansättningar: yrselanfall, yrselkänsla

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "yrsel"