yttersta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

yttersta (bestämd form superlativ)

  1. som befinner sig längst ifrån en medelpunkt, längst ute eller närmast kanten
    Vem vill ha den yttersta brödskivan?
    Det yttersta lagret skadades.
    De två yttersta böckerna i hyllan utsätts för blekning av solljuset.
    Antonymer: innersta
    Fraser: göra sitt yttersta