yttersta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

yttersta (bestämd form superlativ)

  1. böjningsform av yttre; som befinner sig längst ifrån en medelpunkt, längst ute eller närmast kanten
    Vem vill ha den yttersta brödskivan?
    Det yttersta lagret skadades.
    De två yttersta böckerna i hyllan utsätts för blekning av solljuset.
    Antonymer: innersta
    Fraser: göra sitt yttersta

Översättningar[redigera]