Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Se även on.
-on n
- bildar obestämd plural av vissa neutra substantiv, främst de som består av två likadana saker
- öga → ögon
- öra → öron
- Etymologi: Kan ursprungligen vara en svag form som motsvarar gotiska -ôna (jämför -on i ögon och -ōna i gotiska 𐌰𐌿𐌲𐍉𐌽𐌰 (augōna)).
- bundet morfem som förekommer som suffix i namn på frukter och bär, skapar neutra substantiv
- Sammansättningar: fikon, hallon, hjortron, hönson, klason, krikon, kröson, lingon, nypon, odon, ollon, olvon, mjölon, plommon, päron, smultron, svalon, sviskon, tistron, tränjon, vikon
- Etymologi: Troligen bildade efter mönstret av t.ex. nypon.
- (kemi) suffix för ketoner
-on
- läggs till roten av ett ord för att bilda substantiv, singular ackusativ; se -o och -n
