anke

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av anke  Singular Plural
Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ anke anken anker ankene
Genitiv ankes ankens ankers ankenes

anke m

  1. klagomål, invändning
  2. (juridik) överklagande till högre instans

Synonymer

[redigera]
klagomål, invändning
överklagande

Verb

[redigera]
Faktakoll: Frågetecken kring perfekt particip, finns formen ens?
Böjningar av anke 
Infinitiv anke
Presens anker
Preteritum anka, anket
Perfektum anka, anket
Imperativ ank
Particip
Presens ankende
Perfekt (ankt)?

anke

  1. klaga
  2. vara orolig, ängslig
  3. ångra (något)
  4. (juridik) överklaga till högre instans

Danska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av anke  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ anke anken anker ankerne
Genitiv ankes ankens ankers ankernes

anke u

  1. klagan
  2. (juridik) överklagande till högre instans
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: hovedanke

Verb

[redigera]
under utveckling
grammatikmallen är under utveckling och bör inte användas ännu.
Böjningar av anke  Aktiv
Infinitiv anke
Presens anker
Preteritum ankede
Supinum anket
Imperativ ank
Particip
Presens ankende
Perfekt (anket)?

anke

  1. överklaga
    Sammansättningar: ankefrist, ankeinstans, ankemulighed, ankenævn, ankesystem
  2. beklaga sig, kritisera

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av anke  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ anke anken ankar ankane

anke m

  1. klagomål, invändning
  2. (juridik) överklagande till högre instans

Verb

[redigera]

anke

  1. klaga
  2. vara orolig, ängslig
  3. ångra (något)
  4. (juridik) överklaga till högre instans