bön

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även bon, bǿn och bǿn’.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av bön  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bön bönen böner bönerna
Genitiv böns bönens böners bönernas
Som förled i sammansättningar används bön- eller böne-.

bön

  1. bedjande, ödmjuk anhållan eller begäran (om något); även konkretare, om de ord varmed man beder om något
    Jag har en bön till dig.
    Han lät icke beveka sig af några böner.
    Nu är min bön (till dig) att du kommer snart.
  2. (religion) hänvändelse till Gud (helgon, fetisch o. d.) dålig definition
    Sammansättningar: böneutrop, böneutropare
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska bøn, av fornnordiska bón, bœn.
Sammansättningar: bordsbön, bönbok, böndag, bönemöte, bönfalla, bönhjul, bönhus, bönkammare, bönklocka, bönkvarn, morgonbön
Besläktade ord: be, böna, bönligen

Översättningar

[redigera]