dekadens

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av dekadens  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dekadens dekadensen dekadenser dekadenserna
Genitiv dekadens dekadensens dekadensers dekadensernas

dekadens

  • uttal: dekaˈdens, dekaˈdaŋs
  1. förfall, fördärv, fortskridning till (moralisk) undergång
    Varianter: dekadans (alternativ stavning)
    Etymologi: Sedan 1664, från franska décadence. Av latinska de (ned, ifrån) + cadere (falla, sjunka).
    Besläktade ord: dekadent

Översättningar

[redigera]