kor

Se även kör.

Tvärspråkligt

Kod

kor

kor

1. (ISO 639-2) kod för språket koreanska
2. (ISO 639-3) kod för språket koreanska

Svenska

Substantiv

Böjningar av kor 1–3	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kor	koret	kor	koren
Genitiv	kors	korets	kors	korens

kor

Placering av kor (betydelse 3.) på en planritning (rödmarkerat). Pilen anger huvudingången (i väster). Runt koret finns en koromgång.

• uttal: ko:r (betydelse: 1–3), uttal: ku:r (betydelse: 4)

1. (dödform) val, väljande, utseende (av någon till något); även övergående i betydelse: valrätt (väljanderätt)

   1528: En christelighen formaning til Sweriges jnbyggiare, Petri, Olaus:

   At .. (Gud) wil beweka theres hierta som koret haffua, til then han vthualdt haffuer (till konung).

   Att gud vill bevaka deres hjärta som koret hava, till den han valt haver till konung.

   Vanliga konstruktioner: giva kor, sätta någon i koret

   Besläktade ord: kora, valkyrja

2. (överfört) (fritt) val, frihet att handla så eller så (i en sak), frihet att välja (mellan olika personer, saker eller förhållanden och så vidare); även övergående i betydelsen: tillgång (på personer eller saker och så vidare att välja emellan)

   1888, 1891, 1898: Dikter. Nya dikter. Dikter, 3 saml, Tigerschiöld, Hugo:

   Seger eller död är hjältehjärtats tysta kor och val.

3. (arkitektur) den del av en kyrka där altaret står

   Sammansättningar: koromgång

4. böjningsform av ko

Översättningar

den del av en kyrka där altaret står

• engelska: chancel ^(en)
• finska: kuori ^(fi)
• franska: chœur ^(fr) m
• portugisiska: presbitério ^(pt) m

Bokmål

Substantiv

Böjningar av kor	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kor	koret	kor	kora, korene
Genitiv	kors	korets	kors	koras, korenes

kor n

1. kör

   Sammansättningar: kammerkor

2. kor (den del av en kyrka där altaret står)

Danska

Substantiv

Böjningar av kor	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kor	koret	kor	korene
Genitiv	kors	korets	kors	korenes

kor n

1. kör

   Sammansättningar: kammerkor, juhukor

2. kor (den del av en kyrka där altaret står)

Nynorska

Substantiv

Böjningar av kor	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kor	koret	kor	kora

kor n

1. kör

   Sammansättningar: kammerkor

2. kor (den del av en kyrka där altaret står)

Tyska

Verb

kor

1. böjningsform av kiesen