krön

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av krön  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ krön krönet krön krönen
Genitiv kröns krönets kröns krönens

krön

  1. översta del eller kant, särskilt om höga naturföreteelse såsom kullar och berg; kulmen
    Strax efter ett krön finns en skylt på högra sidan av vägen.
    1970 nådde USA:s produktion sitt krön.
    Besläktade ord: kröna

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]

krön

  1. böjningsform av kröna