ärja

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av ärja  Aktiv Passiv
Infinitiv ärja ärjas
Presens ärjar ärjas
Preteritum ärjade ärjades
Supinum ärjat ärjats
Imperativ ärja
Particip
Presens ärjande, ärjandes
Perfekt ärjad

ärja

  1. att plöja med årder
    Homofoner: ärga
    Etymologi: Av fornsvenska æria (”plöja”), belagt som runsvenska arþi, från en runsten[1] från 1100-talet.[2], av fornnordiska erja, av urgermanska *arjaną.

Källor[redigera]

  1. Runkartan.se - Runsten Sö65, L1983:718 i Stora Malm
  2. Svensk ordbok: "ärja"