enrådighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av enrådighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ enrådighet enrådigheten
Genitiv enrådighets enrådighetens

enrådighet u

  1. det att vara enrådig
    Synonymer: egenmäktighet, självsvåldighet
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=enrådighet&oldid=3994361”