förkyla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av förkyla  Aktiv
Infinitiv förkyla
Presens förkyler
Preteritum förkylde
Supinum förkylt
Imperativ förkyl
Particip
Presens förkylande
Perfekt förkyld

förkyla

  1. (reflexivt: förkyla sig) ådra sig en förkylning
    1970: Hon kom en måndagsmorgon, Kristina Widman:
    Jag tror jag har förkylt mig för alla fönsterna står öppna hemma.
  2. (ålderdomligt) bli kall om (någon kroppsdel)
    1908: Elias Lönnrots svenska skrifter, Volym 1, Elias Lönnrot:
    Men är snön icke nog tillpackad, så kunna fötterna dock frysa och mången har redan förkylt sina fötter, oaktadt han sprungit, då vägen ej varit hård.

Översättningar[redigera]