päll
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Se även pall.
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av päll | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | päll | pällen | pällar | pällarna |
| Genitiv | pälls | pällens | pällars | pällarnas |
päll u
- (även poetiskt) praktfullt täcke som bärs över någon eller något i en (kyrklig) procession (t ex brudpäll); tronhimmel
- 1872 (27 jan): Duncker och hans skyddslingar. Berättelse från sista franska kriget (Karlshamn), J. O. Åberg:
- När tusende stjernor ses blänka / På himmelens ljusblåa pell, Då ror jag min julle och sjunger så nöjd. Då klappar mitt hjerta af lust och af fröjd!
- När tusende stjernor ses blänka / På himmelens ljusblåa pell, Då ror jag min julle och sjunger så nöjd. Då klappar mitt hjerta af lust och af fröjd!
- Etymologi: Med äldre nysvensk stavning pell, av fornsvenska pæll, från latinska pallium (”täcke, mantel”).[1]
- Sammansättningar: brudpäll, himlapäll, likpäll, pällbärare, pällhållare
- 1872 (27 jan): Duncker och hans skyddslingar. Berättelse från sista franska kriget (Karlshamn), J. O. Åberg: