Appendix:Bring/730. Omogenhet
omogenhet[redigera]
- substantiv
ofullgångenhet, ofullkomlighet, ofullständighet, oförättat ärende, efterblivenhet, underlåtenhet, försumlighet, försummelse, negligering, avbrott, sisyfusarbete;
halvbildning, halvfärdighet, halvherre, halvherrskap, halvhet, halvkväden visa;
oförmåga, avmattning, försvagning, slapphet, obeslutsamhet.
- verb
bliva efter, komma till korta, stanna på halva vägen, stanna i stöpet, släppa taget, tappa sugen, avstanna, avbryta, slappna, försumma, negligera, förfela, misslyckas, upphöra, förlora ur sikte, lämna därhän, lägga ned arbetet, låta bero.
- adjektiv, adverb
omogen, ofullbordad, ofullgången, ofullkomlig, ofullständig, ofulländad, oavgjord, oavslutad, ogjord, efterbliven, försumlig, slapp, negligent, obeslutsam, obesvarad, oläst, ouppskuren, felslagen, misslyckad;
halvbildad, halvciviliserad, halvdragen, halvdrucken, halvfärdig, halvgjord, halvgräddad, halvgången, halvklädd, halvkokt, halvlärd, halvmogen, halvmätt, halvskriven, halvvuxen;