anrufen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för anrufen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv anrufen
Presensparticip anrufend
Perfektparticip angerufen
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich rufe an du rufst an er, sie, es ruft an
Plural wir rufen an ihr ruft an sie rufen an
Preteritum Singular ich rief an du riefst an er, sie, es rief an
Plural wir riefen an ihr rieft an sie riefen an
Imperativ
Singular - rufe an! -
Plural - ruft an! rufen Sie an!
Konjunktiv I
Presens Singular ich rufe an du rufest an er, sie, es rufe an
Plural wir rufen an ihr rufet an sie rufen an
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich riefe an du riefest an er, sie, es riefe an
Plural wir riefen an ihr riefet an sie riefen an

anrufen

  1. ringa, telefonera, ringa upp, anropa
    Ich rufe dich am Dienstag an.
    Jag ringer upp dig på tisdag.
    Besläktade ord: Anruf, Anrufer, Anruferin
  2. åkalla
    Synonymer: anflehen
    Besläktade ord: Anrufung