ersättare

Svenska

Substantiv

Böjningar av ersättare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ersättare	ersättaren, vard. ersättarn	ersättare	ersättarna
Genitiv	ersättares	ersättarens, vard. ersättarns	ersättares	ersättarnas

ersättare u

1. person som tar annans plats eller träder i annans ställe

   Synonymer: suppleant

Översättningar

person som tar annans plats eller träder i annans ställe

• bokmål: erstatter m
• engelska: substitute ^(en), alternate ^(en)
• finska: korvaaja ^(fi), sijainen ^(fi)
• franska: remplaçant ^(fr)
• polska: zastępca ^(pl) m, zastępczyni ^(pl) f
• tyska: Ersatzmann m