fana

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även fåna.

Wikipedia har en artikel om:
fana

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fana  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fana fanan fanor fanorna
Genitiv fanas fanans fanors fanornas

fana

  1. (stång med en upptill vidfäst) duk, tjänande eller avsedd för något sinnebildligt ändamål, särskilt använd eller avsedd såsom samlings- eller föreningstecken o.d.
    Jämför: baner, flagga, standar
    Varianter: fan, fane
  2. ett militärt fälttecken
    Användning: Vid kavalleriet kallat standar.
    Synonymer: standar
  3. (i synnerhet i högre stil) övergående i symbolisk användning, vanligen med särskild tanke på fanan såsom det sammanhållande bandet inom en truppenhet eller såsom symbol för utförandet av de uppgifter som åligger en dylik
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Fornsvenska fana; liksom danska fane, isländska (gunn)fani, av medellågtyska vane, motsvarande tyska Fahne (fornhögtyska fano); jämför gotiska 𐍆𐌰𐌽𐌰, nederländska vaan, forngengelska fana; egentligen: "stycke tyg, duk"; besläktat med latinska pannus "duk"; jämför fan.
Sammansättningar: fanborg, fanbärare, faned, fanflykt, fanjunkare, fanmarsch, fanstång, fanvakt
Fraser: blotta fanan, bära fana, höja fanan, sänka fanan, troppa fanan (mil.), plantera en fana, hälsa med fanan, parad för fanan, tjäna fanan, tjäna under fanan

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]

fana

  1. att föra en fana, baner eller annan flagga
    Bengan, du får fana vid ceremonin.
    Flaggstången fanar en vimpel.
    Ryttaren fanade ett baner på sin lans.
    Synonymer: föra, flagga