konstapel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av konstapel  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konstapel konstapeln konstaplar konstaplarna
Genitiv konstapels konstapelns konstaplars konstaplarnas

konstapel

  1. lägre polisman, dito sjöunderofficer
    Sammansättningar: poliskonstapel

Översättningar

[redigera]