lugnande

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av lugnande  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum lugnande
Neutrum lugnande
Bestämd
singular
Maskulinum lugnande
Alla lugnande
Plural lugnande
  Predikativt
Singular Utrum lugnande
Neutrum lugnande
Plural lugnande
Kompareras inte.
Adverbavledning lugnande

lugnande

  1. presensparticip av lugna, som lugnar (ner)
    1873: Gamla Lisas sagor och berättelser, Fridolf Björling:
    Lik en tröstande och hugsvalande engel går den ömma, bekymrade modren från den ena sängen till den andra, utdelande än en förunderligt lugnande smekning, ett läkande medikament eller en för den torra och sträfva tungan läskande dryck.
    2020 (3 maj): ”Katt-musik” ger lugnande effekt vid veterinärbesök (SVT):
    Musik specifikt komponerad för katter har lugnande effekt vid veterinärbesök, visar en ny studie.
    Användning: Speciellt om t.ex. besked (med goda nyheter) som lugnar en person som av en speciell anledning känner oro:
    2023 (29 aug): Lugnande besked för Duplantis – tävlar dubbelt (SvD):
    Armand Duplantis har fått lugnande besked om sitt krånglande lår. Stavhoppstjärnan har gjort en magnetkameraundersökning och ingenting var trasigt.
    Vanliga konstruktioner: lugnande (läke)medel (preparat, medicin etc.)
    1991 (28 nov): Liten risk för missbruk (DN):
    Farhågorna för att vi ska bli beroende av lugnande medel som valium och sobril och sömnmedel som librium, mogadon och rohypnol, är kraftigt överdrivna.
    2013 (4 april): Allt mer lugnande medel till unga (SVT):
    Utskrivningen av lugnande och antidepressiva läkemedel till unga fortsätter att öka.
    Användning: Även substantiverat: lugnande ’lugnande läkemedel’
    2014 (27 juli): Elliphant: ’Jag brände ner en bungalow’ (Aftonbladet):
    Jag kommer ALDRIG börja ­käka sömntabletter, eller äta lugnande som typ alla gör i den här industrin.

Översättningar

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av lugnande  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ lugnande lugnandet lugnanden lugnandena
Genitiv lugnandes lugnandets lugnandens lugnandenas

lugnande

  1. (mindre brukligt) det att lugna (ner) (något eller sig); något som lugnar (ner) (något)
    1833: Sista aftonen på Östanborg, Carl Otto Palmstierna:
    Deras växelverkan är ömsesidig; själens oro medför kroppens lidande och kroppens lidande verkar åter en oro uti själen; äfvenså torde lugnandet af den enas qval lindra den andras, och själasörjarens kall blir ej utan evärdelig tilfredsställelse förenadt med läkarens konst.
    1845: Vinds-kuporna, Emilie Flygare-Carlén:
    Men detta gummans välmenta lugnande var en droppa vatten på flammande eld [...]