självrådig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av självrådig  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum självrådig självrådigare  
Neutrum självrådigt
Bestämd
singular
Maskulinum självrådige självrådigaste
Alla självrådiga
Plural självrådiga
  Predikativt
Singular Utrum självrådig självrådigare självrådigast
Neutrum självrådigt
Plural självrådiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (självrådigt)?

självrådig

  1. som inte rådgör med andra; egenmäktig; maktfullkomlig
    Ett självrådigt kommunalråd som aldrig rådgjorde med någon annan än sig själv.
    1883: Hallings Anna, August Bondeson:
    Han hette Stålbom, och folk sade, att han varit skolepräst förut och att han skulle vara en sträng och självrådig herre.
    1906 (9 jan): Ett hemskt drama. (Stockholmsbladet Nya Dagligt Allehanda):
    För att själf få bli herre öfver gården har hon till slut bestämt sig för att ta lifvet af sin själfrådige son.
    Besläktade ord: självrådighet
    Se även tesaurus: Själviskhet, Högmod, Frihet, Stränghet, Vilja, Saknad av samhörighet

Översättningar

[redigera]