snus

Svenska

Substantiv

snus

• uttal: ˈsnʉːs

Böjningar av snus	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	snus	snuset
Genitiv	snus	snusets

1. (tobak) tobaksvara för oralt bruk, sättes oftast under överläppen

Sammansättningar

• lössnus
• portionssnus
• snusdosa
• snusförnuftig

Besläktade ord

• snusa
• snusare

Fraser

• fint som snus

Översättningar

tobaksvara för oralt bruk

• engelska: snuff ^(en)
• finska: nuuska ^(fi)
• nederländska: kauwtabak
• polska: tabaka ^(pl) f
• tyska: Kautabak ^(de) m, Priem ^(de) m