tapper

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även täpper och Tapper.

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av tapper  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum tapper tapprare  
Neutrum tappert
Bestämd
singular
Maskulinum tappre tappraste
Alla tappra
Plural tappra
  Predikativt
Singular Utrum tapper tapprare tapprast
Neutrum tappert
Plural tappra
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning tappert

tapper

  1. modig, speciellt i strid
    Han var en tapper soldat.
    Etymologi: Sedan 1535, av lågtyska tapper, "ivrig", "duktig", "mäktig", "modig", "tung". Besläktat med tyska tapfer, nederländska dapper (som gett engelska dapper, "nätt"), fornvästnorddiska dapr, "tung", "tungsint". Av urgermanska *dapraz, troligen av urindoeuropeiska *dʰeb-, "tjock", "fast", varav även bland annat ryska дебелый.[1][2][3]
    Synonymer: modig
    Besläktade ord: tapperhet

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svenska Akademiens ordbok: "tapper", läst 2010-01-21
  2. Online Etymology Dictionary: "dapper", läst 2010-01-21
  3. J. P. Mallory, Douglas Q. Adams, Encyclopedia of Indo-European culture, 1997, p. 574