utsträcka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av utsträcka  Aktiv Passiv
Infinitiv utsträcka utsträckas
Presens utsträcker utsträcks (utsträckes)
Preteritum utsträckte utsträcktes
Supinum utsträckt utsträckts
Imperativ utsträck
Particip
Presens utsträckande, utsträckandes
Perfekt utsträckt

utsträcka

  1. sträcka (räcka, spänna, tänja) ut (sträcka ut)
    En biskop utsträcker högra handen såsom att ge välsignelse.
    Vid bergets fot utsträcker sig slätten Jesreel med sina fruktbara fält.
    Berzelius, vars ryktbarhet utsträcker sig över hela den bildade jorden.
    Envåldshärskaren utsträcker sin makt även över kyrkan.
    Om en man föraktar ungdomsperioden av sitt eget liv och om han utsträcker föraktet till ungdomen i allmänhet, ...
    Förbudet att utan särskilt medgivande fälla bärande träd utsträcktes även till allmänningar.
    Besläktade ord: utsträckning
    Se även tesaurus: Rörelse, Längd, Avstånd, Utvidgning, Storhet, Utsträckning, Tilltagande, Betydenhet, Grad

Översättningar

[redigera]