zenit

Se även Zenit.

Svenska

Substantiv

zenit (oböjligt)

• uttal: se´nit

1. (astronomi) den punkt på himmelssfären belägen rakt ovanför observatören (med "ovanför" avses i riktningen från himlakroppens geometriska centrum)

   Solen stod nästan precis i zenit, så metallstången som stod i trädgården kastade nästan ingen skugga alls på marken.

   Etymologi: Belagt sedan 1584. Av arabiska سمت (samt, semt, ”väg; väder­streck”).

   Antonymer: nadir

2. (bildligt) höjdpunkt av utveckling

Översättningar

den punkt på himmelssfären belägen rakt ovanför observatören

• armeniska: զենիթ ^(hy) (zenit)
• bokmål: senit n
• engelska: zenith ^(en)
• finska: zeniitti ^(fi)
• nynorska: senit n
• spanska: cénit ^(es) m
• tyska: Zenit ^(de) m

höjdpunkt

• tyska: Zenit ^(de) m