äkta
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Adjektiv
| Böjningar av äkta | Positiv | |
|---|---|---|
| Attributivt | ||
| Obestämd singular |
Utrum | äkta |
| Neutrum | äkta | |
| Bestämd singular |
Mask. | äkta |
| Alla | äkta | |
| Plural | äkta | |
| Predikativt | ||
| Singular | Utrum | äkta |
| Neutrum | äkta | |
| Plural | äkta | |
| Kompareras med mer och mest. | ||
äkta (oböjligt)
- något som är vad det utger sig för att vara; ej förfalskad
- En äkta Rembrandt-tavla är alldeles för dyr för de flesta
- ren, oförfalskad (förstärkningsord)
- Det var en äkta ärkenöt!
[redigera] Grammatik
För obestämd form singular maskulinum används ibland formen äkte. Svenska Akademiens språklära skriver dock att alla adjektiv som slutar på obetonad vokal saknar kongruensböjning.
[redigera] Verb
| Böjningar av äkta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | äkta | äktas |
| Presens | äktar | äktas |
| Preteritum | äktade | äktades |
| Supinum | äktat | äktats |
| Imperativ | äkta | – |
| Particip | ||
| Presens | äktande, äktandes | |
| Perfekt | äktad | |
äkta
- (ålderdomligt) gifta sig med
