åska

En animation av en blixt

Se även aska och äska.

Svenska

Substantiv

Böjningar av åska	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	åska	åskan
Genitiv	åskas	åskans

åska

1. (meteorologi) elektriska urladdningar i atmosfären som tar sig i uttryck i blixtar följda av dunder

   1847: Svenska akademiens handlingar, Sång öfver Carl XIV Johan, Carl Wilhelm Böttiger:

   Två gamla riken stodo nu som unga Kring älskad Drott, hvars kungaätt var ny; Och inga åskor hördes mera ljunga, Och inga stormar hördes mera gny.

   Är du rädd för åskan?

   Etymologi: : Troligen från fornnordiska as-eykja, 'asens åkning', om åskguden Tors färd över himlavalvet.

   Användning: Poetiskt förekommer även pluralformen åskor.

   Synonymer: tordön

   Sammansättningar: åskgud, åskledare, åskmoln, åskväder

Se även

• åskledare

Översättningar

Översättningar  

engelska: thunder (en) esperanto: fulmotondro (eo) finska: ukkonen (fi) franska: tonnerre (fr) isländska: þruma (is) f

nederländska: donder (nl) polska: burza (pl) f spanska: trueno (es) tyska: Donner (de) m, Gewitter (de) n

Verb

Böjningar av åska	Aktiv
Infinitiv	åska
Presens	åskar
Preteritum	åskade
Supinum	åskat
Imperativ	åska
Particip
Presens	åskande, åskandes
Perfekt	–

åska

1. (meteorologi) (i opersonlig konstruktion) vara väder med åska, blixtar och dunder

   Jag är rädd. Det åskar.

Översättningar

  

finska: ukkostaa (fi)

tyska: donnern (de)