Appendix:Grammatik/Particip
Svenska[redigera]
Det finns 2 slags particip, nämligen presensparticip och perfektparticip som kan användas som adjektiv, adverb eller substantiv. Verbformen använd för att skapa tempus perfekt och pluskvamperfekt är separat från particip och kallas för supinum.
Engelska[redigera]
Det finns 2 slags particip, nämligen presensparticip och perfektparticip som kan användas som adjektiv. Dessutom används perfektparticip för att skapa tempus perfekt och pluskvamperfekt.
Esperanto[redigera]
Det finns 6 participformer för transitiva verb och 3 för intransitiva verb. Genom lämpliga ändelser kan de göras till adjektiv, adverb eller substantiv.
Läs mer[redigera]
- bertilow.com/pmeg/gramatiko/participoj/index.html (på Esperanto)
Indonesiska[redigera]
Particip existerar inte i språket. Många intransitiva verb och några transitiva kan användas som adjektiv utan ändring.
Tyska[redigera]
Ett particip är en infinit verbform, det vill säga en verbform som inte antar olika former beroende på vilken person (jag, du, han, hon, vi, ni, de) som utför handlingen.
Participen betraktas ofta som adjektiv avledda av verb, då deras funktion i satsen i princip är identisk med adjektivens, och den böjning som kan komma ifråga för particip är dessutom identisk med adjektivens böjning. Participen kan alltså fungera som attribut till ett substantiv.
Presensparticip[redigera]
Presensparticip (tyska: Partizip Präsens eller Partizip Präsens Aktiv; förkortat PPA, kallas även Partizip 1) uttrycker att någon utför verbhandlingen vid det för utsagan relevanta tillfället; verbhandlingen är pågående.
Perfektparticip[redigera]
Perfektparticip (tyska: Partizip Perfekt eller Partizip Perfekt Passiv; förkortat PPP, kallas även Partizip 2) uttrycker att någon har utsatts för verbhandlingen vid en tidpunkt före det för utsagan relevanta tillfället.
Perfektparticip-formen används dessutom för att bilda en mängd sammansatta tempus.