Diskussion:gör-

Etymologi

Interessant med "gur", men hvor er der en slags dokumentation for dette? Jeg har tidligere prøvet at finde en etymologi for "gör-", men det er ikke lykkedes. Mit eget bud er at det drejer sig om en forvanskning af det ældre nordiske ord "geirr", som betyder spids, odde eller lignende. "Görgott" skulle altså betyde "spetsgott", eller ca. "jättegott" eller "supergott"!

John Larsson, Hillerød, Danmark; jodalela@gmail.com –föregående osignerade kommentar är från 87.59.104.158 (diskussion • bidrag) 18 december 2013 kl. 14.22‎

Hej!

Jag ber om ursäkt att jag är ganska sen med att svara på detta, men här följer mitt svar:

Just nu kan jag inte hitta källan till det när jag ändrade det, även om jag är ganska säker på att jag har läst det någonstans, jag brukar inte ange etymologier ur tomma intet vad jag vet. Men eftersom jag inte kan hitta det nu så verkar väldigt mycket peka på att det skulle vara så.

Bland annat brukar vokalen /ô/ stamma från ett /ɔ/ eller ett /ɵ/. Många dialekter säger t.ex. gôtt och gôbbe för ”gott” och ”gubbe” (den exakta kvaliteten av vokalen /ô/ kan dock variera mellan dialekter, men brukar beskrivas som mellan ö och å, d.v.s. ganska nära [ø], därav stavningen gör). Jag har ingen exakt källa för denna ljudutveckling just nu, men den anses vara ganska allmän. Möjligtvis nämns den i Gösta Bruces ”Vår fonetiska geografi”.

Det finns ett äldre svenskt ord som var gorr, går, gur som betyder ”skit, smuts, inälvor, jordlager”. En inte otrolig västsvensk utveckling av detta skulle därför kunna vara gôr[r].

Jag länkar här till fler länkar om ordet gorrs historia:

Hellquists etymologiska ordbok (1922:196-197) skriver bl.a. att ordet är gorr motsvaras i många dialekter av gor och går, att det är identiskt med isländska gor (”tarminnehåll”) samt engelskans gore (”stelnat blod”, dial. ”smuts”). Där står även att ordet går- finns som förstärkningsförled i vissa ord som gårdum, gårelak, (alltså identisk med användningen i västsvenska gôrdum och gôrelak. Han jämför här ordet med norska gorløgn och gorstor (m. fl.)

Man kan läsa mer om ordet gorrs användning i dialekter i Rietz dialektlexikon (1867:225). Även där nämns går- som förstärkningsförled i t.ex. går[r]blöt, gårelak, gårlat, gårlärd, gårmätt, gårsnål, gårsnäll, gårstark, gårstinn samt gårstygg: alla med betydelsen ”mycket/ofantligt + ADJ”. Detta är alltså också identiskt med den betydelse vi letar efter.

Sedan vill jag också länka till uppslagen för gur och gorr i SAOB (Svenska akademiens ordbok) där det står mer om betydelsen för ”skit” och ”smuts”. Märk dock även att gorrfull tas upp som dialektalt för ”alldeles full” samt ett ganska relaterat uppslag, gorrsupa (”supa omåttligt”).

Till slut ligger det även semantiskt nära till hands att anta att ett ord för ”smuts” och ”skit” skulle komma att användas som förstärkande förled, just som att vi använder ordet ”skit” som förled i t.ex. ”skitbra”. I flera dialekter verkar båda betydelserna fortfarande existera och denna talare av värmländska skriver bland annat att ordet gôr kan betyda både ”lera” samt vara detta förstärkande förled (”jätte-”).

Jag återkommer när jag hittar källan till att detta är etymologin, men jag tycker väldigt mycket pekar mot att det stämmer i alla fall. Om etymologin skulle vara fornnordiska geirr förklarar inte det riktigt varför vokalen skulle komma att bli rundad (det är mig veterligen ganska ovanligt att vokaler bara rundas i nordiska språk). En troligare utveckling av geirr i svenskan skulle t.ex. vara /jeːr/ eller liknande.

God jul!

--Lundgren8 (d · b) 24 december 2013 kl. 20.46 (CET)

Hej igen! (En tidligere mail er åbenbart ikke kommet igennem; sikkert pga. en misforståelse fra min side!)

Netop i dag besvarede Anatoly Liberman min undren omkring "gör-"! Han skriver:

"Garfish and its spurious kin. Mr. John Larsson cited Swedish dialectal görgott “very good” and asked whether gör- was related to gar- in garfish (in the fish name, gar- means “spear”). No, this gör- is a descendant of Old Norse gørr ~ gerr), a comparative form meaning “more fully, more precisely” or simply “better.” Since ø is the umlaut of o, rather than an original front vowel, g in Swedish gör- is pronounced “hard.” - See more at: http://blog.oup.com/2013/12/etymology-monthly-gleanings-for-december-2013/ "

Vh John Larsson, Hillerød, Denmark, jodalela@gmail.com –föregående osignerade kommentar är från 87.59.104.158 (diskussion • bidrag) 2013 kl. 15.11‎

Jag måste säga att jag är skeptisk till Libermans etymologi här. För det första anger han inga källor. För det andra påverkas inte svenska initiala [g] av huruvida vokalen är omljudd eller inte. Även om vokalen är omljudd blir ändå konsonanten ”mjuk”. För det tredje är vokalen inte ett rent /ø/ i de flesta dialekter utan många talare skulle inte stava ordet ”gör-” utan ”gôr-” eftersom de inte uppfattar vokalerna som samma vokal, och /ô/ brukar inte ha utvecklats från /ø/ utan från /ɔ/ eller /ɵ/ eller liknande, som jag skrev ovan. Jag ska läsa på lite mera och så återkommer jag. --Lundgren8 (d · b) 25 december 2013 kl. 16.17 (CET)

Hej igen!

Det er dette udsagn:

>>Till slut ligger det även semantiskt nära till hands att anta att ett ord för ”smuts” och ”skit” skulle komma att användas som förstärkande förled, just som att vi använder ordet ”skit” som förled i t.ex. ”skitbra”. I flera dialekter verkar båda betydelserna fortfarande existera och denna talare av värmländska skriver bland annat att ordet gôr kan betyda både ”lera” samt vara detta förstärkande förled (”jätte-”).<<

man virkelig må forholde sig skeptisk til! Selv om "gur" i oldnordisk har betydet "skit", så er det jo ikke ensbetydende med at man i oldnordisk har brugt "gur" som man i dag i moderne svensk (også dansk) bruger "skit-" som et neutralt forstærkende forled! Det er den "missing link" der skal dokumenteres.

Vh John Larsson, Hillerød, Danmark, jodalela@gmail.com –föregående osignerade kommentar är från 87.59.104.158 (diskussion • bidrag) 26 december 2013 kl. 09.56‎